Okej, det är många som säger att ”Men inte behöver de krypa, snart börjar han väl gå!”. Vill bara säga att jag tror på att ålandet och krypandet är en väldigt viktig del i barns utveckling. Här kommer ett utdrag ur en text som jag hittat här:

Krypandets betydelse

Det händer numera att små barn inte kryper, innan de börjar stå och gå.

Att följa ett litet barns motoriska utveckling, via de sju stegen ovan (Sofis anm. Utdrag ur text, läs via länken för att läsa om de sju stegen), betyder att följa hela mänsklighetens utveckling. Från början var vi små fiskliknande varelser i havet. Via vårt uppkravlande på land, likt ödlor, blev vi något som liknade apor, innan vi till sist blev det vi är i dag, upprättgående människor på två ben.

Neurologiskt är det av allra största betydelse att utvecklingen får framskrida så som den är danad och i den ordning den är inprogrammerad i oss. Ty vart och ett av stegen bär med sig viktiga förutsättningar för nästa steg i den neurologiska utvecklingen.

Avgörande steg på den vägen är ålande/kravlande/krälande på mage och krypande på alla fyra.

Hjärnan behöver inte bara sensorisk stimulans i största allmänhet. Den behöver sensorisk stimulans av det slag som organiserar hjärnan. Sådana stimuli ernås genom krälande, krypande, gång och löpning – allt i till sist precist korsmönster. Det är dessa korsmönsterrörelser som koordinerar de två hjärnhalvorna, så att de kan verka i perfekt samspel med varandra. Och detta är oefterrättligt viktigt för människans utveckling. Det är inte för ingenting som Moder Natur låter de små barnen krypa och krypa allt vad tygen håller medan de är små. När de lär sig att gå, så går de och går och går – och detsamma sker när de lär sig springa. Barn sitter inte still i soffan, gudskelov, med händerna stilla i knät. De jobbar på sin neurologiska utveckling.

Barn mognar i olika takt. Det är inte omöjligt att mognaden kan relateras till antalet meter krypning.

Motorisk klumpighet betyder med största sannolikhet icke välkoordinerade hjärnhalvor.

Idag har åtskilliga barn stora läs- och skrivsvårigheter. Det är kanske inte så förvånande, eftersom förmågan att använda båda ögonen i samspel med varandra står och faller med koordinationen av de båda hjärnhalvorna. Frågar man en mamma till ett dyslektiskt barn om han eller hon kröp mycket som spädbarn, får man nästan alltid ett nekande svar.

På IAHP hjälper man barn med sådana mildare funktionshinder genom ett neurologiskt träningsprogram, som innebär över två kilometers krypande om dagen. Resultatet är slående. Hjärnan är bevisligen i stånd att backa bandet, gå tillbaka till start och bygga upp förlorad utveckling!

Vår föresats nu måste ju vara att undvika att barnen får sådana funktionshämningar. Vi måste ge dem förutsättningarna för deras naturliga utveckling. Vi kan inte fortsätta hålla nyfödda och späda barn hjälplösa på rygg, medan vi ignorerar och därmed förnekar den lagbundna utvecklingens nedärvda imperativ.

LÄGG BARNEN PÅ MAGE!

Hege /Glenn Doman/ Anna Wahlgren

Källa: www.annawahlgren.com

Läs mer till exempel HÄR också

Så nu förstår ni kanske att jag gärna vill att Elis ska hajja det där med att krypa och åla INNAN han bestämmer sig för att gå