Ett stående tema på alla mammabloggar är ju just sömnen. Här har det väl varit ganska tomt på sömnlösa nätter på grund av vaken bäbis, i alla fall det senaste halvåret (minst). Trots det så sover jag apdåligt på nätterna nu för tiden. Varför gör jag så?

Elis bäddas ner 19:30 och sover som en liten prins. Jag och Stefan bäddar ner oss någonstans mellan 22 och 23. Sen somnar jag i bästa fall någon timme senare och vaknar (ofelbart) klockan 5-6 någon gång och kan knappt somna om. Och självklart kommer då en eller två jätteglada katter och vill gosas så då blir det ju ännu svårare. Sen följer en halvtimmes försök med att få katterna att lägga sig ner alternativt gå ut ur vårt sovrum. Det brukar sluta med att jag har plockat blomkrukor, hängt upp skärp, och sprutat med vattensprutan ett par gånger innan de små lurviga sötnosarna ger upp och går ner på nedervåningen. Bara för att hitta en jätterolig träleksak som de puttar omkring på parkettgolvet där nere. Vet ni vilken resonans det blir i en etagelägenhet???

Kanske någon timme senare somnar jag om, bara för att vakna en liten stund senare av att väckarlklockan ringer.

SUCK!

Av 8-9 timmars planerad sömn lyckas jag kanske få till 6 timmar, med lite avbrott här och där. Jag bliiiir så trött på det här! Har ärligt talat funderat på att fixa nån slags sömnpiller, för ibland kan det ta 2-3 timmar för mig att somna och DET är drygt det..

Men men, man kunde haft större problem

Jag har ju i alla fall hyfsat med grejjer att göra på jobbet. Skönt det! Och idag ska jag iväg på långlunch med tre gamla jobbarkompisar, det var längesen vi sågs så det ska bli kul. Problemet är väl bara att jag behöver ta mig ända in till city och det tar mig typ 20 minuter. Men det är ju fredag och jag har flaggat för långlunch.