I morse var jag hos kiropraktorn… Ojoj, kommenterade han och knakade i nacke och höfter. Hmmmph, svarade jag.

Med andra ord hade jag ganska rejäla låsningar som han nog faktiskt lyckades lossa på. Jag hoppas det i alla fall.

Sedan dess har jag mått konstigt, inget ovanligt hälsar kiropraktorn och jag har kännt av det förut. Fast inte så här mycket och länge. Men så har jag nog aldrig haft så här mycket låsningar heller.

Elis har förresten ögoninflammation nu igen. Han följde med Stefan till jobbet i morse och sen har dom varit hemma. I morgon eftermiddag är det min tur att vara hemma, Stefan tar förmiddagen. Har det inte släppt i morgon så får mormor vabba fredag. Hon lät inte alls olycklig över den utsikten

Det är sista veckan med jobb nu, snart vankas semester!!!!

Nu ligger jag på min spikmatta och bloggar, avkopplande va? Haha! Senaste gångerna har det pirrat något så enormt när jag lagt mig på den, nästan så jag inte vetat var jag skulle ta vägen. Det liksom kittlades inuti benstommen, helmysko! Men nu känns ingenting sådant, det bara gjorde lite sådär lagom ont och nu är det varmt ock skönt om ryggen. Kan inte vara annat än att det var låsningarna som gjorde sig till känna där. Utan dom, en fridfull spikmattetid! (Elis och katterna sover, Stefan är och flyger flygplan!

Har jag nämnt att min iPhone är grym? Riktigt tangentbord är guld när man ska spikmatteblogga, haha!

Godnatt!