Minna sover ju bara och Stefan och Elis är på kalas i Hallstavik. Tack iPhone för att du finns, hehe!

Så jag surfade runt lite och hittade det här fiffiga paraplyet till barnvagnen. Inte nog med att det är stort och praktiskt solskydd för liten, det går även att använda som ett vanligt paraply om det regnar. Hands free och när det inte används fälls det fiffigt ihop och klickas fast på vagnens ram smart pryl!

Kolla in paraplyet här!

Första vagnpromenaden!

Då kom dom igång, hormonerna… Hoppades på att slippa dom den här gången men inte då! Humöret är minst sagt instabilt och svettas som en liten gris gör jag fast det är mulet och svalt ute. Men men, det går väl över snart

Extra jobbigt är det att Minna leker igel just nu och jag inte får många stunder över med Elis. De tillfällen jag får orkar jag ändå inte leka med honom som han vill eftersom jag fortfarande är ganska svag. Inte kul men det går väl över det med så småningom.

Än så länge idag känns det bra, Minna sov lite längre än oss andra i morse så Elis och jag gosade ihop oss vid frukostbordet och skalade ägg och ritade lite

Nu ska jag försöka lägga ner lilla igeln i vagnen. Godmorgon!

Igår begav vi oss ÄNTLIGEN ut till stugan. Jag är lite blek om nosen och trött men det kan jag ju lika gärna vara här ute som hemma i stan. Solen skiner, Minna maratonammar, Elis trotsar och vi har det bra, haha!

Hundra saker skulle såklart med hit ut och Stefan och jag bestämde att vi nog klarar oss utan vagnen. Men idag när jag äntligen lyckats få pyret att somna själv i hårdliften insåg jag vårt misstag. Det blåste jättemycket och är ju fullt av getingar så ut kunde vi ju inte gå Hårdliften har ju ingen sufflett och det blir rackarns svårt att få dit ett myggnät på den.

Så jag tog fram min kära iPhone och gick in på Blocket. Två timmar senare har vi löst problemet vad skulle vi ha gjort utan iPhonen??? Hihi!

I förmiddags var Minna och jag på återbesök på Södra BB, men först skjutsade vi Stefan och Elis till Stefans jobb. Hon väger nu 3015 gram, alltså har hon gått ner ca 150 g sen i måndags, inte så mycket ju PKU-togs också och Minna var duktig och ammade under tiden så det gick finfint.

Jag invigde bärsjalen på riktigt, knöt den här hemma och tänkte att jag pular i pyret när jag parkerat i garaget. Självklart hade jag knutit alldeles för löst så det blev alldeles ostabilt och konstigt, försökte fixa lite men var lite stressad så det fick gå ändå, med en hand under lilla rumpan När vi kom till väntrummet fick hon ligga och sprattla i en fåtölj en liten stund medan jag gjorde om och rätt. Kan lätt säga att jag gillar den bärsjalen, så himla tunn och mysig och Minna somnade som en liten gris så jag tror den får godkänt från hennes sida också.

Efter återbesöket promenerade jag vidare mot hörselscreeningen och även där fick Minna väl godkänt. Hon behövde inte ens komma ur sjalen utan kunde ligga kvar där och sova sött, tummen upp!!

Till slut åkte vi tillbaka till Stefans jobb för att hämta upp pojkarna och äta lite lunch. Nu är min rygg helt slut och Minna också, nu har hon sovit 2,5 timme snart.

Pojkarna har varit ute i stugan hela dagen och mitt sällskap har varit denna lilla tråkfia. Äta och sova är grejjen

Nu är vi hemma och Minna sover sött här med fast nu i hårdliften. Håll tummarna för en lugn natt hörrni!

De flesta har väl redan hört nyheten att vår lilla Minna tittade ut i världen i måndags natt kl 23:48. En liten, liten tjej på 3170 gram och 49 cm lång. Någon är säkert mer nyfiken än en annan men jag ska ta och skriva ner hur det hela gick till för de som är tillräckligt nyfikna för att läsa hela uppsatsen

Måndagen började som vanligt, tropisk hetta och en smått irriterad Sofi. Inte alls kul att var så där svettig ju!! Bad bokades med Anna, Gunnar, Isabella och Oliver. Vi åkte iväg till Långsjöbadet (så heter det väl?). Vädret blev välsignat molningt och det kom till och med ett par regnstänk. Jag tog årets första dopp och satte mig i blöta badkläder i skuggan och njöt av att frysa lite! Vi åt lite lunch och åkte hem till bastun i lägenheten.

Elis sov och jag satt och ojjade mig igen över värmen. Jag lyckades övertala Stefan om att vi skulle åka till K-Rauta när Elis vaknat för att köpa myggnät som vi skulle sätta upp i stugan så vi kunde sova där resten av veckan, där är MYCKET svalare. Sagt och gjort, vi drog till K-Rauta! Väl där är Elis lite småtjurig och jag gör någon manöver i baksätet när vi har parkerat och ”POFF” låter det i magen. Jag blir lite snopen och undrar vad som händer, sekunden efter tänker jag att attans.. råkade jag kissa på mig nu eller? Det sipprade på rätt bra och efter ytterligare några förvirrade sekunder slänger jag mig ur bilen och ställer mig på parkeringsplatsen med vatten forsande längs benen. Det blir en stor pöl och folk tittar lite snett på mig där jag står i genomblöt kjol och fnissar i all uppståndelse. Elis skrattar och tycker det är jättetokigt att mamma kissat i pappas bil, haha. Stefan är mest förvånad och undrar vad vi nu ska göra. Jaa, inte vet jag!?

Klockan är 15:30 ungefär. Jag ringer min mamma som genast hoppar in i bilen och åker upp för att vara barnvakt. Sen ringer jag Anna också ifall att mamma inte hinner hit, man vet ju inte om det helt plötsligt blir akut?!? Tredje samtalet blir till Södra BB och det bestäms att jag ska åka hem och komma in vid kl 18 för en kontroll eftersom vattnet har gått. Jag har inga direkta värkar, det molar lite bara men det har det ju typ gjort de senaste två månaderna så det brydde jag mig inte så mycket om.

På vägen hem svänger vi förbi McDonalds för Elis tyckte vi var jättedumma som åkte ifrån affären, vi skulle ju köpa glass ju! Så glass blev det på Drive-in:en på McD. I baksätet sitter jag med en allt större pöl runt omkring mig. Som tur var hade vi en sån där picnic-filt i bakluckan som jag fick sitta på och en rulle papper som jag pulade lite här och där. Inte för att det hjälpte speciellt mycket men ändå!

Hem kom vi i alla fall, klockan är då ca 16:05 och mor min dyker upp precis efter att vi klivit in genom dörren. Jag passar på att duscha av mig och lånar en av Elis blöjor för att inte plaska ner halva lägenheten, haha! Vi äter lite smått och Stefan och jag åker sen in till Södra BB på kontroll. Väl där får jag ligga med CTG i lite över en halvtimme, värkar har jag men inga som jag behöver bry mig om. Pratar och går och allt sånt utan några problem. Barnmorskan tycker det är lite underligt för dom är väldigt regelbundna och med ganska korta mellanrum.

Ca kl 19:10 blir vi beordrade att ta en liten promenad på SÖS och kanske passa på att äta lite middag. Så det gör vi, köper en wrap och en smoothie på Pressbyrån och Stefan och jag fikar i huvudentrén, mys, haha!

Vid kl 20 är vi tillbaka uppe på Södra BB och vi sätter oss och läser i några tidningar som vi köpt på Pressbyrån. In kommer barnmorskan som tittar skeptiskt på mig och säger att ”Nä, du är alldeles för opåverkad. Så jag tycker nog att du kan åka hem ett tag”. Jaha! Ingen undersökning blev det på grund av att vattnet hade gått, skulle det avta så ville hon inte ha riskerat att föra in bakterier. Så tomhänta åkte vi hemåt igen.

Hem kommer vi ca 20:45. Anna svänger förbi med inbjudan till Olivers namngivning och klappar på magen en sista gång. Nu har jag lite mer värkar men fortfarande inga som besvärar mig speciellt mycket. Börjar klocka dom och konstaterar att dom är 30-40 sekunder långa och kommer med 2 minuters intervall. Hmm.. Letar i minnet och visst sjutton ska man åka in om man har minst 3 värkar inom 10 minuter? Jaja, än så länge gör det ju faktiskt inte ont. Stefan, jag, Anna och min mamma står och pratar på balkongen ett bra tag och efter en stund beger sig Anna hem igen. Efter det börjar värkarna tillta lite och kl 21:20 ringer jag till Södra BB. Dom tycker att jag kan vänta hemma en stund till, jag är skeptisk. Men men, det gör ju fortfarande inte speciellt ont? Vankar runt lite där hemma och är förvirrad..

Klockan 21:40 bestämmer jag mig för att det faktiskt inte känns okej att vara hemma. Det gör fortfarande inte speciellt ont för jag kan prata och gå omkring även om jag har värk. Men de kommer fortfarande med två minuters mellanrum och har ökat lite i längd. Så jag ringer och berättar att nu kommer vi in igen.

Ca 22:00 skrivs vi in igen på Södra BB. Det är full rulle på avdelningen så vi blir lämnade en stund medan barnmorskan skulle gå och städa undan det sista i ett annat rum. Under den kvarten hon är borta får jag öva på min profylaxandning och önska att jag hade sagt till om lustgas innan hon gick. Nu började det göra ont. När barnmorskan kommer in igen får hon gott vänta tills jag andats klart och sen tycker hon att jag ska lägga mig på sängen så hon kan sätta dit CTGn igen. ”Kul skämt!”, tänker jag. Jag tänker faktiskt inte lägga mig på rygg nu. Men får gott göra som hon säger med hot om att man faktiskt inte får föda på Södra BB utan CTG-kurva. Jag meddelar att jag tycker det är dags för lustgas och hon säger att det får jag nog vänta med för det här kan ju ta sin lilla tid. Efter tre värkar liggandes på rygg i sängen med CTG säger barnmorskan lite tamt ”Jag går och hämtar den där lustgasen till dig”. Jo, jag tackar jag.. GE HIT!

Sen blir allt lite lustgasigt, haha! Tur som fan att vi åkte in kommer jag ihåg att jag ligger och tänker medan värkarna kommer med allt mindre mellanrum, hinner knappt ta bort lustgasmasken från ansiktet innan det är dags för en ny. Barnmorskan är lite bekymrad över att jag har så täta värkar men jag tycker fortfarande att det funkar bra, tack gode gud för lustgasen säger jag bara!

Jag ligger väl där någon timme och andas innan jag börjar tycka att det nog faktiskt är dags för en undersökning. Så i den där pausen på typ 20 sekunder då jag inte trycker lustgasmasken allt vad jag kan mot ansiktet så meddelar jag det. Barnmorskan vill gärna avvakta men i nästa 20-sekunderspaus meddelar jag då att det trycker väldigt mycket neråt. Hon går med på en undersökning och jag säger åt henne att hon inte får säga något annat än att jag är öppen 10 centimeter. Hon gör precis som jag säger, alltså är jag öppen 10 cm ungefär kl 23. En liten kant kvar kände hon så det var väl inte riktigt dags.

Jag minns att jag ligger där i min lustgasdimma och tänker att det här var ju underligt, det var ju meningen att hon skulle säga att jag var öppen 4 cm och att jag skulle behöva ligga här med pinvärkar hur länge som helst. Underligt var ordet, snart var det alltså dags att krysta ut bebsien. Väldigt förvirrat kändes det hela Men men, med lustgasmasken hårt tryckt mot ansiktet så kom hon ju faktiskt ut ändå. Fortfarande låg jag på rygg på den där förbannade sängen, jag som inte alls tänkt mig att ligga ner. Men som jag sa till Stefan och barnmorskan, jag vet vad jag har och inte vad jag får så jag vågade inte flytta mig med risk för att det skulle börja göra ondare.

Det är hur varmt som helst i rummet och Stefan står med två solfjädrar och viftar en på mig och en på barnmorskan. Jag struntar fullkomligt i om jag blir genomsvettig i och för sig, det är jag och min lustgas nu, haha!

Och så kl 23:48 kommer lilla Minna ut, hon får ligga en liten stund i mitt knäveck för barnmorskan skulle ta några prover på navelsträngen och den var lite kort för att nå ända upp till mig då. Hon är jätteliten och skriker på rätt bra när hon kommit ut. Jag tycker fortfarande att det hela är underligt och fattar inte riktigt att det liksom är klart nu. 3170 gram och 49 cm liten är hon, och ut tittade hon i vecka 37+5, en anings tidig alltså.

Såklart blöder jag ju lite mer än vad man bör göra så det blir nästan samma procedur som efter förra förlossningen men inte förrän efter någon timme. Vi hinner ta det lite lugnt och Stefan klipper av navelsträngen och allt är frid och fröjd. Sen börjar barnmorskor och läkare att klämma på min livmoder och göra alla möjliga jobbiga undersökningar. Får en till spruta som ska dra samman alltihopa, några piller som skulle koagulera blodet eller nåt och så ett vätskedropp och ett värkstimulerande dropp för att livmodern ska dra ihop sig ordentligt. Och såklart skulle det sys ett par stygn också. Så himla typiskt!

Klockan 5 på morgonen är allt klart och barnmorskan städar undan alla prylar och lämnar oss så vi skulle kunna sova. Inte kunde jag sova heller, både Stefan och Minna sussar gott i respektive säng och där ligger jag och stirrar i taket. Så himla onödigt! Men men, jag mår ju faktiskt ganska bra trots att jag får stå ut med dropp inkopplat. Men jag gick upp en liten sväng och kände mig helt okej, Minna ammade lite och svalkan hade nått vårt rum, äntligen.

På morgonen kom stolta storebror Elis och mormor och hälsade på lillasyster. Han var nästan sprickfärdig av stolthet Elis och ville INTE släppa lillasyster. ”Jag måste hålla honom!!!” bestämde han stup i kvarten.

Nu är vi i alla fall hemma igen, varmt är det men det känns himla skönt att vara där man känner sig bekväm igen. Barnmorskorna på Södra BB var överarbetade så jag fick inte riktigt den hjälp jag hade önskat eftersom dom inte hade riktigt tid med mig och Minna. Tur att det var andra barnet annars hade jag nog inte mått så bra i natt när Minna bara skrek och skrek och spottade ut bröstet och inte ville något alls. Efter en liten, liten skvätt ersättning somnade hon i alla fall och jag fick mig ett par timmars sömn i natt i alla fall.

Alldeles ny!

Väldigt stolt storebror!

Stolta storebror visar lillasyster för stolta mormor!

Alltså det här tog mig en halvtimme att krafsa ihop. MIG!! Gravida, klumpiga Sofi alltså!! Det är helt gaaaalet mycket jordhubbar. Jag flyttade mig två gånger och allt plockades inom en armslängd. Har väl rensat en tredjedel av det stora jordgubbslandet och det gör lite ont i hjärtat att lämna kvar. Mycket kommer hinna bli dåligt innan vi kommer ut hit igen, tidigast på måndag…

Det här ska i alla fall till Elis dagis, ska köpa lite glass också så får dom lite sommaravslutning ställde dit sillburken på fotot för lite storleksjämförelse.