Elis har världens härligaste fantasi, jag är helt allvarlig när jag säger att jag aldrig har träffat ett barn med livligare fantasi än min lille pojke. Varje dag överraskar han med nya påhitt och det är så himla kul.. och praktiskt Råkar man glömma någon leksak hemma så är det bara att låtsas stoppa ner handen i fickan och säga med glad röst ”Elis, jag tog med mig ett flygplan till dig!” varpå han (oftast i alla fall) med glad min tar emot det osynliga lilla flygplanet (eller tar fram ett eget ur byxfickan).

Sen följer nya fantasiprylar.. fjärrkontrollen har han såklart alltid nedstoppad i byxfickan. Den plockas fram, säkerhetsbandet hängs runt halsen och antennen fälls ut. ”Mamma, jag har min dora doll!” (Mamma, jag har min stora kontroll). ”Mamma, jag har mitt dora flygplan! Det flyga jättehögt, ända upp molnen”. Och så spelar man med en stund medan han flyger med sitt flygplan (oftast ett lila.. och jättestort såklart). Helt plötsligt hoppar han till och ser bestört ut. ”Mamma!! Slut jatteji!!” (Mamma, slut på batteri). ”Jaha, då får du sätta i ett nytt” svarar jag. ”Jag har min dora vertydslåda!!” svarar Elis och plockar fram en verktygslåda från närmaste gömma. Ställer den på något bord/stol/soffa och plockar fram ett batteri, kilar bort till där flygplanet kraschat och viftar lite med sina små fingrar och låtsas sätta i det nya batteriet.

Sen flyger vi igen. Inte sällan får jag ta över spakarna på fjärrkontrollen. Då plockar han av säkerhetsbandet från sin egen hals och lägger den runt min hals istället, sen räcker han över fjärrkontrollen och är väldigt noga med att vända den åt rätt håll åt mig också. Antennen fälls upp och han deklarerar ”Mamma, håll i dollen! Mamma! Vi plyga nu!”.”Okej, då flyger jag.” svarar jag. ”Vänta mamma! Jag måste starta nu! Låter jättehögt, ont mina öron!” (Notera utropstecknen, den här konversationen måste föras i hög volym för att överrösta motorerna).

Helt plötsligt kraschar flygplanet och verktygslådan åker fram igen, fram med en skruvmejsel, borrmaskin, såg, lim eller vad som nu kan tänkas behövas för att laga ett flygplan. Det är ju lite olika vad som går sönder från gång till gång. Och så springer han bort till det lila flygplanet och mekar i ordning.”Nu bärdig! Mamma, plyd med dollen! Jag har startat nu!”.

Ibland råkar jag flytta mig och såklart sätta mig där han antingen ställt verktygslådan eller kanske ett annat flygplan som han hade på lager. Då får man tillsägelse och det är bara att flytta tillbaka. ”Mamma! Håll i dollen!” hojtar han om jag råkar sträcka ut fingrarna så att det inte ser ut som att jag håller i något.

Han har sån inlevelse att om han har fantiserat att han har ett flygplan i ena handen och fjärrkontrollen och verktygslådan i den andra så kan ju mamma SÅKLART inte hålla honom i handen när vi går över vägen och så. Och ska man klättra in i bilen måste man först lägga ifrån sig alla tre prylarna på golvet bakom bilstolen och sen får mamma stränga order att placera dem i hans knä  när han är fastspänd och klar.

De vanligaste fantasierna är såklart att han flyger modellflygplan men han har också tvättat fönster (med borste och hink). Han har cyklat på en låtsascykel och efter ett tag dök hans kompis Isabella upp och fick sitta i ”baksätet”. Tyvärr ramlade Isabella av och blev jätteledsen så jag fick trösta och krama henne lite och sen fick hon sitta där fram istället och Elis satt där bak. Isabella har också varit med på Coop och handlat och fick då sitta där fram i bilen (de har såna där flashiga kundvagnar) och Elis var noga (och högljudd) med att visa vad alla knappar och spakar gjorde.

Just nu är det även många björnar och lejon som dyker upp lite varstans. Helt plötsligt utan förvarning dyker det upp ett ”stort farligt lejon” runt hörnet. Och då gäller det att vi skrämmer bort det, antingen tar vi fram vattensprutan eller så vrålar vi högre än lejonet. Björnar tas i nackskinnet och kastas ut genom närmsta fönster

Det är mycket fantasi i den lilla killen, superhärligt och det är så kul att spela med. Tänk om man bara kunde få en inblick i hans huvud där när han leker, vad underbart det vore Att få bara en liten bråkdel av den fantasin som han har. Men jag undrar var han har fått all den fantasin ifrån. Jag kan inte minnas att jag var sån när jag var liten och Stefan tror inte att han var det heller. Jag minns i och för sig min lillebror, vilka funderingar han kunde ha när han var mindre, så kanske, kanske ligger det i släkten.

Oavsett är det så himla härligt att se honom leka med, ja, ingenting. Hoppas fantasin håller sig kvar länge än!