frustration…
Som säkert alla som känner mig vet så sov (och sover) Elis enligt Anna Wahlgrens sova hela natten… Jag var påläst till tänderna när Minna föddes. Här skulle det ”standarmodellas” och sovas på mage med larm. Och allt gick ju som en dans fram till hon var typ 6 veckor för då började hon vakna efter att ha sovit 45 minuter. Som en liten klocka. Hon var helt omöjlig att få att somna om, trots envist ”vagnande”. Så jag tog till en nödlösning, hon fick fortsätta sova i bärsjalen efter att hon vaknat efter sina 45 minuter.
Och nu vet jag varken in eller ut :S Vet inte om hon inte vill sova längre än 45 minuter i vagnen för att hon är van vid att sova i bärsjalen. Men jag tror heller inte på att det är det som är problemet, hon somnar ju hur fint som helst alldeles själv. Men när hon sovit i 45 minuter så kan hon inte somna om… annat än i sjalen medan jag skumpar runt. Eller om det är kolsvart och tyst i rummet där hon sover, för på natten är det inga problem!?
Det är minst sagt drygt och stressande… och slitsamt för min rygg… Men, vad göra? Jag har ingen lösning, vi har provat med typ allt. Hon har ju till och med napp ibland
Och jag KAN inte riktigt släppa det där schematänket som ingår i AWs ”sova hela natten”. Jag VET ju hur mycket hon behöver sova och vara vaken på dagen för att hon ska få den sömn hon behöver. Och jag kan inte släppa taget och acceptera att hon bara sover 45 minuter, det skulle bli så hattigt då (eller vad man nu skulle kalla det). Då skulle hon typ behöva äta varannan timme och alltså alltid hålla på och småäta för hon orkar ju inte hålla sig vaken mer än två timmar i sträck. Men om hon vaknar efter 45 minuter blir hon ju aptrött och superhungrig samtidigt, ingen bra kombination. Då äter hon bara lite granna och somnar på studs. Och så är man inne i en ond cirkel.
Nä, bättre då att hon sover två timmar.. om det så blir i bärsjalen så får det väl vara så. Minna är ju nöjd och glad, äter bra, sover gott på natten och växer som hon ska. Jag får väl nöja mig med det och hålla tummarna för att det hela löser sig när hon blir lite äldre. För vi försöker ju lite då och då att få henne att somna om i vagnen, som nu på helgen. Men just nu verkar det helt jäkla omöjligt att få henne att somna om efter de där förbaskade 45 minutrarna.
Och det som stör mig mest efter det att hon inte somnar om är att jag har ingen aning hur jag ska bete mig om jag inte ska tänka SHN-schema. Jag skulle typ inte funka om jag inte hade någon slags koll på när och hur länge hon ska/behöver sova. Jag kan liksom inte föreställa mig en värld utan att veta när det är sovdags för liten. Hur mycket jag än försöker släppa kontrollen så GÅR det ta mig sjutton inte. Kontrollfreak, thats me!
Ja.. nä.. allt blir inte riktigt som man har tänkt sig helt enkelt… Vi tar en paus ett tag och försöker igen lite senare… för jag vet ju inte riktigt annars vad jag ska göra!












