När man hela dagarna umgås med en sån där liten perfekt supersöt bebis med mjuka runda små fötter, gosiga kinder, silkesmjukt hår, superlen hud, urgulliga små öron och små, små fingrar!!

Är det någon mer än jag då som får en smärre chock när jag tittar mig i spegeln och ser en sån där hösttrött morsa med rufsigt hår, nerkräkt tröja, buskiga ögonbryn, hängig mage och mörka ringar under ögonen. Det är väl nu man skulle hoppas på det där ordspråket ”man blir som man umgås”. Haha!

Försökte mig på att sminka mig lite nu (efter en dusch och nya kläder).. men alltså, jag tycker det ser skumt ut det också!

Jaja, det får väl bli så helt enkelt. Snart är det dags att hämta det lite större supersöta dagisbarnet! Får kolla in de andra vuxna där på förskolan istället, min bild av hur folk ser ut är nog lite skev för tillfället!