Jodå, det ÄR jobbigt med två barn! Speciellt när man är så bekväm och (faktiskt) feg som jag.
Elis var hemma och var sjuk idag, ynklig och febrig lyckades han köra slut på mig ändå. Gnäll, gnäll, mamma gör det, mamma gör det här istället, mamma hämta det, mamma jag måste.. mamma jag vill.. Speciellt också vid de tillfällena som Minna behövde min uppmärksamhet, självklart! Är helt slut nu och måste nog gå och lägga mig om jag ska lyckas klara morgondagen med något tålamod kvar.
Fast, det är heller inte så mycket bättre när han är på dagis för då är det bara mer intensivt gnäll och tjat på morgonen. Sen går jag hem och pustar ut ett par timmar och försöker styra envisa lilla Minnas sömn så att hon sover när vi hämtar Elis på dagis. Och sen är det lirk och tjat på hög nivå igen resten av eftermiddagen/kvällen. Det tar på krafterna…
Och det där med fegheten gäller Minna.. Hon vill ju inte sova i vagnen, fast jag har heller inte försökt på ett bra tag. Sjalen funkar ju och än så länge prioriterar jag att hon sover framför min bekvämlighet. Och fortfarande är det typ min mardröm att jag skulle stå med en skrikande Minna vid dagislämningen och försöka säga hejdå till en lika skrikande Elis. *ryser* Nej, jag måste kunna koncentrera mig på honom då, alltså sjalar vi ett tag till.
Jag drömmer i hemlighet om en långhelg eller att Stefan helt plötsligt tar ledigt en vecka så att jag kan få lugn och ro på mig att försöka klura ut hur och om Minna sover i vagnen, eller är vaken i vagnen. VISSTE jag att hon klarade att ligga vaken och titta en lite längre stund så skulle jag inte vara lika stressad. Men det finns liksom ingen tid över att testa på vardagarna. Och på helgerna ska det ju alltid göras en massa saker.
Hemma övar vi nu i alla fall på att vara VAKEN i bärsjalen. För inte ens det funkar ju någon längre stund. Fattar inte vad det är för skillnad mellan att bli buren och att sitta i sjalen. Tänkte först att hon kände att hon satt fast så jag provade bärselen men den var nästan ännu värre.
ÅÅÅHHH, att jag alltid ska lyckas göra allt så himla krångligt!!!!
Jaja, jag är i alla fall helt slut i huvudet nu och ska nog våga mig på att smyga in i sovrummet. Förhoppningsvis utan att väcka Minna.
Minna har förresten börjat ogilla att ligga ner på rygg, nu ska hon sitta upp. Knappt tre månader gammal, har hon inte hajjat att hennes rygg inte är tillräckligt stark för att klara det?
Huvudet lyfter hon fint i alla fall fast något rullande har vi inte sett skymten av. Och stå upp i mitt knä och bubbla är typ det roligaste som finns.
Tog några söta bilder idag då hon låg på mina ben och övade nacken.