Elis ska från och med nästa vecka flytta till ”storbarnsavdelningen”. Just nu pågår lite inskolning-light. De jobbar ju över gränserna på avdelningarna så Elis är ju redan ganska hemma på alla avdelningarna och så jobbar ju favoritfröken Zandra på den nya avdelningen. Så det har gått minst sagt gnisselfritt, superskönt!

Idag var första dagen som jag lämnade på nya avdelningen, inga problem. Sen hade han varit där hela dagen och ätit och sovit också. Det hade gått fint och jag hämtade en strålande glad, snorig, hostig liten kille (med snedklippt lugg och skorvsalva i håret, höhö) som skulle visa mig allt på nya avdelningen. Jag hade fullt sjå att få honom därifrån men det gick med lite tjat. Jag ville gärna komma hem ganska snabbt för Minna har varit grinig idag, jag tror att hon har lite ont i magen för hon har gjort nr 2 hela fyra gånger och det brukar hon inte göra.

Det jag egentligen ville skriva var att jag tycker att min lille kille har blivit så himla stor men när han sprang omkring där på nya avdelningen (där han nu alltså är näst yngst) så såg han bara så putteliten ut. Han är ju lite kort i rocken och om man då hänger med fyraåringarna så ser man ju faktiskt ganska liten ut. Men söt var han den lilla trollungen (eller man får väl säga lejonungen för att han ska bli nöjd).

Mitt lilla stora lejon i söndags hemma hos Isabella, aningens missnöjd med lejonmålningen även om han var entusiastisk i början