Ja, alltså om någon är intresserad så är faktiskt Minna hela fyra månader nu. Det blev hon redan förra veckan men jag hann/orkade inte blogga om det då.

Förutom att hon nu kan rulla från rygg till mage och är nöjd i magläge läääänge, lääänge så har hon också börjat äta lite mer ordentligt. Igår åt hon en smakportion gröt till mellanmål och så typ en halv deciliter sötpotatis med smör till middag, och såklart ersättning uppepå båda måltiderna. Hon gillar att äta och jag hoppas det håller i sig och att det gör så att hon kräks lite mindre. Jag är SÅÅÅÅÅ trött på att vara nerkräkt hela tiden och leta kräktrasor överallt.

Snart är det dags för babysim, fotografering idag Hoppas dom inte lyckas ta kort på den där flodhästen bara (=mig).

För första gången här! En videoblogg! En ganska innehållslös sådan men ändå

Jag har länge haft problem ned att blogga via iPhonen så nu testar jag en ny app lägger in en liten bild också!

Elis med en radiostyrd bil han fick av min farmor och farfar i helgen

Edit: Den funkar ju i alla fall, men den var lite krånglig Och så gick det inte att välja kategori, bara tags. Den hette BlogBooster ifall någon var intresserad.

Jenny har en tradition att varje måndag skriva en lista på vad man är tacksam för denna vecka, och jag tänkte att idag kan vara en bra dag att påminna mig själv lite Häng med ni med vettja!

Idag är jag tacksam för att:
• Elis inte har någon feber längre
• Jag faktiskt fick sova lite mer än vanligt i natt
• Mina mysbyxor var tvättade och torra i morse
• Vi slapp ge oss iväg till dagis i detta regnoväder
• Att jag har två väldigt söta barn som är tokiga i varandra
• Att jag äger en iPhone, haha!
• Att Minna faktiskt inte har kräkts ner mig än idag (bara sig själv)

Ja, nu måste jag gå och väcka Elis så han inte sover hela dagen så jag hinner inte tänka ut nåt mer

Alltså vad är grejjen med att i vart och vartannat inlägg skriva hur mycket man älskar sina barn? ”Mamma älskar dig mitt lilla hjärtegryn”, ”Mitt barn, mitt allt”, ”Så älskad från första stund” (lägg gärna in det i headern också).. osv.. osv..

Okej, jag fattar, klart att man älskar sitt barn men är det liksom någon som tvivlar på det? Jag kanske är lite grinig nu bara men jag har så svårt för bloggar där det i princip varje inlägg ges en kärleksförklaring till barnet. Barnen läser ju liksom inte!? Och jag vet inte, jag tycker det känns lite krystat då när det liksom blir HELA tiden, inte lika äkta.

Jag talar om för mina barn stup i kvarten att dom är bäst och finast och gulligast och att jag älskar dom. Men jag har inget behov att säga det via bloggen också, går det inte fram ändå till er som läser så får det väl vara så.

Min blogg är väl inte den roligaste, bästa eller mest intressanta i världen (den är nog egentligen ganska tråkig för nån som inte känner mig eller har småttingar i samma ålder som jag). Men jag skulle ju liksom aldrig få för mig att slänga in en stor bild på någon av mina sötnosar med en text med ett hjärta i och ”Mamma älskar dig!”. What’s the point liksom? ”Varför” är det enda som ploppar upp i mitt huvud när jag ser ett sånt inlägg..Varför? Vem är intresserad av att läsa det inlägget? Annat än jag själv? Kanske mormor också då

Så varför? Är det någon som kan förklara det för mig? För jag fattar inte poängen…

Alltså jag blev typ beroende av Instagram, ett program på iPhonen såklart! Så himla kul att lägga upp bilder med de där snygga filtrena. Synd bara att det bara är typ två stycken som jag känner som också har det. I alla fall, det gick att koppla bilduppladdningarna till ett Flickr konto som jag sen lyckades koppla in till en widget här på bloggen. Så nu kan ni kolla in mina snygga Instagram-bilder även här. Kika i högerspalten vettja!

Jag håller förresten på och målar i ordning en barnstol till Minna, i en perfekt matchande nyans till kaklet i köket, hehe! Så här nöjd är hon över den! Den är inte riktigt klar men jag är också himla nöjd, hon sitter redan väldigt bra i den! Perfekt modell på barnstol! Och så har jag ju två söta dynor i källaren som kommer passa finfint i den också

Från och med blir det lösenord på vissa inlägg här på bloggen, ni som vill ha lösenordet kan maila sofinorstedt@gmail.com eller kommentera här så avgör jag om du förtjänar ett, hehe

För er som inte orkar vänta och känner oss väl så är lösenordet på Elis-språk det bästa han vet på kvällkvisten, sisådär runt halv sju!