Idag var det meckigt.. men vi bröt ihop och kom igen! Stefan skulle på sin farmors begravning vid 11, ute i Rö… Det var snökaos! Elis satt i soffan och var halft apatisk och fick inte behålla något som han fick i sig. Minna var gnällig och hade magknip. Jag blev mer och mer orolig för Elis och ringde vårdguiden (igen) säkert två gånger. De sa åt mig att åka till vårdcentralen.

Och förbannade, jäkla, skitvårdcentralen har bara telefonsvarare. ”Hej, var god knappa in ditt nummer (typ)” och ”Vi ringer upp dig ca 12:15 idag” piiiiiiip! Klockan var 9… Som sagt, förbannade, jävla skitvårdcentral. Man vill väl ändå tala med en människa! Jag ville boka en akuttid nuuuuuu, inte en nästa dag.

Så jag ringde vårdguiden igen och frågade vart annars jag kunde åka, lät väl halft förtvivlad så dom tyckte att vi skulle åka till Huddinge. Okej tänker jag och lägger på luren. Sen kommer jag på att jag inte har någon aning om var Huddinge sjukhus ligger.. eller är det Karolinska hon menar? Varför inte åka till Sachsska? Jag försöker få tag på en taxi eftersom Stefan strax ska åka men kommer inte fram (snökaos, remember?). Ringer alla möjliga taxinummer jag får tag på men kommer inte fram till någon.

Till slut ringer Stefan sin bror och frågar om han kan bli upphämtad så att jag kan ta bilen. Men vi packar tillslut in oss allihopa i bilen och styr mot Astrid Lindgrens barnsjukhus efter många om och men. Det är ju på vägen till Rö.

Sen tar det oss 40 minuter att komma till rondellen i Västberga, det tar typ 3 minuter i vanliga fall. Minna bajsar ner sig totalt och somnar sen (som tur är!!). Elis stirrar apatiskt och somnar tillslut han också. Stefan får lov att ringa sin bror och säga att det är kört, att han kan åka utan Stefan.

Stefan och jag håller på att få psykbryt på köerna..

Men till slut, efter typ 2 timmar, kommer vi fram till Astrid Lindgrens och jag kånkar in Elis och kräksburken på barnakuten, bara för att bli hänvisade till närakuten. Så vi promenerade dit istället. Fick betala 120 kronor för ett barnakutbesök och Elis blev bjuden på vätskeersättning. Vi träffade sen en läkare som konstaterade att Elis inte var uttorkad och det var inte så mycket att göra än att åka hem och fortsätta försöka få i vätska.

Elis hade piggat på sig när vi kom till akuten, antar att det var lite spännande också. Och vid 12 satt vi i bilen på väg hem igen. Stefan hade svabbat av Minna bäst det gick och som tur är hade jag ombyten med till båda barnen. Elis satt och sörplade vätskeersättning i baksätet och Minna var allmänt grinig över att behöva sitta still i bilstolen.

Och sen kom vi hem. Stefan missade begravningen… men Elis mår bättre, nu på kvällen kräktes han bara ett par gånger och då inte speciellt mycket. Så jag hoppas för allt jag är värd att det vänder nu!!! För när jag bar in honom i sängen konstaterade jag att han faktiskt var lättare än han brukar. Så när magsjukan är över är det jag som matar honom med smööööööör!!!! Kakor med smör kanske? Undrar om det går hem?

Men usch och fy vad det är hemskt när barnen är så pass sjuka