Det är så himla typiskt!! Nu har Elis världens hosta och har jätteont i halsen. Minna har halva huvudet fullt med snor men börjar nog bättra på sig för nu äter hon och är glad i alla fall (förutom när man ska torka bort snoret dåra).

Igår hajjade jag inte riktigt att Elis var så pass krasslig som han nog var så jag tvingade ut oss en stund på eftermiddagen. Minna i Mei-Taien (en sorts bärsjal såklart) och Elis fick gå. Jag tänkte att vi bara skulle ta en promenad runt kvarteret för att få lite luft. Men efter 10 minuter började Elis se olycklig ut och ynka fram ”jag oooorkar inte mamma!!!”. Så jag satte ner Minna på backen och slängde upp Elis i Mei-Taien på ryggen, knytningen blev riktigt knasig men han satt fast och jag sa åt honom att sitta still och hålla i mina axlar och han var så lydig så. Sen plockade jag upp Minna och fick bära henne i famnen hem.

Tur att man är stark Och tur att man är bärsjalsjunkie så att jag hade MeiTaien med mig. Hade blivit krångligt att bära båda barnen och det är minst lika jobbigt att bära Minna och köra vagn samtidigt. Hon den lilla knasfian är nämligen inte nöjd med att sitta rakt upp och ner i famnen utan hon ska böja sig som en ostbåge hit och dit och titta åt alla möjliga håll och kanter, helst ner på marken. Hopplös! Så man behöver båda armarna om man ska bära henne.

Väl hemma så satte vi på en film och tog det lugnt till Stefan kom hem och sen kom min mor med en jättefin orkidé som födelsedagspresent (och så fick jag finfint bidrag till planerad stugrenovering) och tulpaner från lillebror med sambo. Då blev det visserligen lite fart på Elis, ett tag, men sen blev han ledsen och ynklig igen och gnällde i soffan. Stackars liten.

Idag ville han inte äta något alls men tillslut fick jag i honom en tugga banan, en tetra äppeljuice och tre fiskbullar till lunch. Han hostar jättemycket och har nog ont i halsen. Inte ville han smaka det goda brödet vi hade bakat heller, så jag fick äta upp hans bit också. Vilken otur jag har va?

MUMS!